Bygdens historiska bakgrund

Enligt en sägen hette byn Gäddvik ” Gethvijk ” före kristen tid. Detta skulle bero på att de första nybyggarna som slog sig ner vid den vik av Norrsjön som kallas Gäddviksviken hade getter med sig. Byn kallades också år 1542 för Getteuik, namnet Getvik nämns år 1546 och visar djurbeteckningen get eller möjligen ordet ” gäta ” att valla kreatur. De första människorna som kom till bygden var jägare och samlare. Under tidens lopp blev de alltmer bofasta och odlade upp den bördiga jorden vid Norrsjöns stränder. På så sätt växte byarna Gäddvik och Norrby fram. När kristendomen gjorde sitt intåg på 1000-talet var Voxnadalens bebyggelse koncentrerad till trakterna kring Norrsjön och Viksjön samt älvsträckan mellan dessa båda sjöar.

Den dominerande näringen i byarna var, redan på den tiden, åkerbruk och boskapsskötsel. Av föreskrifterna, för att i skatt avlägga en tiondel till kyrkan, kan man se att spannmåls- och linodling gav bönderna bäring. Som husdjur anges hästar, kor, getter och får. Även jakt och fiske spelade stor roll för försörjningen. Djurskinn liksom skogsfågel var en viktig handelsvara. Skogarna var kända för sin stora tillgång av tjäder och orre. Skinn och fågel såldes på marknader i Falun, Uppsala och Hedemora. Transporterna utfördes med häst av forbönder. Ålfisket var så betydande att det var skattebelagt av kronan. Ålkar, i vilka bönderna hade andelar, fanns i Gäddviksbäcken och på Gäddvikssidan vid strömmen i Runemo. Husbehovsfiske med not och nät hade en betydande omfattning i Norrsjön och Gässlingen. Laxen var på den tiden vardagsfisk.

I slutet av 1600-talet tog häxprocesserna fart, dessa var vad man kallade ” endemiska ” dvs de spred sig ryktesvägen från bygd till bygd. Både Gäddvik och Norrby drabbades av den stora hysteri som kallades ” det stora oväsendet ”. Ett flertal kvinnor dömdes till döden, som Mårten Pålls hustru Karin Pålsdotter, Gäddvik, och många till ” riset ” eller kyrkoplikt.

Fram till 1700-talet byggdes bondgårdarna med fyra längor runt en gårdsplan bl.a. för att bättre kunna skydda husdjuren mot varg och björn. Detta hade emellertid den faran att förödelsen blev stor om eldsvåda utbröt då husen ofta var mycket tätt sammanbyggda. Senare byggdes mangårdarna som parstugor med vardags- och gäststuga, förstuga och mellankammare. Vanligtvis uppfördes ett särskilt brygghus med bakugn eller en särskild bagarstuga. Till gården hörde dessutom stall, lider, fä- och svinhus, häbre och loge, foder och sädeslada samt källare.

Enligt en skattelängd från 1700-talet fanns det i Gäddvik 9 bondgårdar och i Norrby 12. Dessutom fanns det en del soldattorp som började byggas under 1600-talet genom att indelningsverket ålade bönderna att bygga torp åt soldaterna. Mer om dessa under fliken gårdar. Efter de många kostsamma krigen under 1600-talet inträdde ett relativt välstånd under 1700-talet. Det innebar att bönderna i slutet av århundradet började bygga i två våningar och rödfärga husen. Arvslösa bondsöner, som ofta tjänade som drängar, började bygga torp och backstugor i byns utkanter. Hantverkare och husmän fick råd att bygga enklare boningshus.

Alfta socken, det var här som massutvandringen till Amerika tidigast slog igenom i Sverige. Utvandringen hade tre stora utvandringsvågor på 1840-, 1860- och 1880-talen. Under åren 1846 – 1895 utvandrade 62 personer från Gäddvik och 49 från Norrby. Orsakerna till utvandringen var ekonomiska och sociala. Religion spelade också en viss roll. Ofta skrev de som tidigare hade emigrerat och talade om hur bra det var. Så uppstod drömmen om det goda livet på andra sidan Atlanten.

Laga skiftet genomfördes i Alfta socken under åren 1873-1903. Syftet var som vid storskiftet 100 år tidigare att lägga samman de spridda ägolotterna till större enheter. En så stor del av jorden som möjligt skulle samlas i ett skifte i omedelbar närhet av gården. Gäddvik och Norrby splittrades, som alla andra byar, då vissa gårdar flyttades ut i skogen utan vägförbindelser. Sannolikt var det vid denna tid som tidigare utmarker och fäbodskiften blev bebyggda såsom Klitten, Östomsjön och Gällsbo.

På senare delen av 1800-talet lades grunden för en kommande mekanisering av jordbruket. Längs Gäddviksbäcken byggdes vattenverk för sågning, skäktning av lin, tröskning och malning av säden. Enligt Elof Bromans anteckningar fanns i hans ungdom följande anläggningar uppförda i Gäddviksbäcken nedströms dagens landsvägsbro. By-ålkaret, Lönnskvarnen, en linskäkt, Klitta skäkten med linlada, en vattensåg, en andelsskäkt, delägare var Jacobs, Öje, och Bromans, Erk-Anders skäkten, Hans-Ols trösklada med klapp och linsvärm, badhus med dusch, ett vattenhjul för slipning av liar och skäror. Den lilla bäckens resurser var verkligen utnyttjade till det yttersta.

Under mitten av 30-talet byggdes 9 s.k. arbetaresmåbruk, 5 vid Storsten och 4 på Klitten. Dessa var avsedda för skogsarbetare som hade stor säsongsarbetslöshet. Ett av villkoren för ägarna för att få statliga lån var att de hade många barn, ” som var villiga att hjälpa till med småbrukets skötsel ”.

Den första byskolan i Gäddvik inrymdes i en gammal byggnad som benämnts ”Gamla Skolan” och som idag är förfallen. Där bedrevs undervisning för Gäddviks- och intilliggande byars barn. På 1920-talet byggdes Gäddviks nya folkskola, undervisningen bedrevs till början på 1960-talet då den lades ned och barnen fick åka till Runemo och Alfta för sin skolgång. Den nedlagda skolan är idag privatägd och omgjord till hyreslägenheter.

I Norrby har en gång funnits två affärer. En man vid namn Eriksson drev under en period affär vid Björks, den dömdes emellertid ut av myndigheterna då strängare restriktioner infördes. Byggnaden är numera riven. Ett bolag med namnet Alfta Aktie Handelsbolag drev affärsrörelse i huset som kallades för Gabrielssons. Bolaget hade många aktieägare och hade även en filial i Hässja där Albin Gabrilsson var föreståndare. David Ollas som arbetat som affärsbiträde i aktiebolaget köpte 1964 in samtliga aktier och startade Hässja Lanthandel, samtidigt lades verksamheten i Norrby ned. 1945 startade Erik Persson affär i Gäddvik, verksamheten var sedan i drift fram till 1960-talet efter nedläggning har byggnaden tjänstgjort som privat bostad.

Byarna är fortfarande präglade av jordbruksskötsel även om inriktningen har ändras på alltfler gårdar. Man går från mjölk- till köttproduktion. Många av dessa arrenderar mark från andra fastigheter och hjälper på så vis till att hålla landskapet öppet. En gård har satsat på att själv förädla sin mjölk och tillverkar olika sorts ostar. Detta är ett lysande exempel på entreprenörskap och vad man kan göra för att vi ska få mer närproducerad mat till bra kvalitet.

Dagens människor i Gäddvik och Norrby med omnejd önskar att framtiden skall bli positiv för både bygden och människorna. Att naturens resurser utnyttjas på ett förståndigt och miljövänligt sätt så att den bevaras för kommande generationer. Att förutsättningar ges för att bevara bygden som ett öppet odlingslandskap. Att människorna ges möjligheter att leva det liv de själva önskar. Att alla finner sin utkomst på ett för alla individers tillfredställande sätt så att människornas kunskaper och egenskaper tas tillvara så att detta arv förs vidare till kommande generationer.